vintrigt?

Hej! Nu har jag fixat lite nytt här på bloggelibloggen. Eller...jag har fixat en ny rubrik/header i alla fall med hopp om att det ska
bli lite "vintrigare". Jag har andra på lager men jag gillar den här. Vad tycker ni? Är den för mörk - tycker ni att det passar
bättre med något ljusare?

crêpes på strykjärnet

Mina flickor Emma, Rebecka, Julia, Agnes och Olivia fick äntligen jullov i fredags. Enligt vår tradition ska det då ätas lunch på
crêperiet, Strykjärnet. Även vi (jag, Signe, Felicia och Johanna) som inte går i skolan längre fick följa med. Nytt för i år var att vi
hade julklappsutdelning samtidigt. Mycket mysigt! Bildbomb (tagna av mig och Rebecka och kanske någon mer?):

Det var ett gäng glada och sjukt mätta ungdomar som gled ut från den lilla restaurangen några timmar senare. En jättemysig dag

som avslutades med soppa hos systrarna Danneholm och sist men inte minst Capella Gotlandicas gåshudsknottriga julkonsert. Nu är

det snart jul på riktigt hörrni!

julemys

Bild 1: En av dagens inköpta julklappar som jag redan har slagit in. Vem av alla mina fantastiska vänner ska få öppna mitt "pepparkaksgris-
lädersnöre-paket"? Spännande! Bild 2: Alla julkort är färdiga nu. Håll ögonen på din postlåda de kommande dagarna.

Man kan väl inte äga en blogg utan att ha rubriken "julemys" på något av alla inlägg? Idag har jag och syster varit i Visby
för att julhandla. Jag måste säga att jag är stolt över mig själv, jag gick från 0 julklappar till 5 på bara några minuter ungefär.
Det gick så himla fort! Så nu har jag bara Emmsis klapp kvar och den ska nog hinnas med imorgon eller på fredag.

Nu väntas snökaos på Gotland, håll i hatten!

femtondedecembertjugohundranio

Jag har nog alltid haft lite svårt för att bestämma favoriter i olika kategorier. Favoritartist, favoritmusik, favoritfilm, favoritskådespelare, favoritmat, favoritserie...svårt. Jag tror att det främst beror på att jag inte vill räkna bort någon eller något. Jag vill liksom ha alla dörrar öppna, fall att jag skulle ändra mig. Genom att bestämma sig för en favoritfilm räknar man samtidigt bort en hel hög andra filmer som man kanske bara inte kommer ihåg för stunden och som egentligen är mycket bättre. "Favorit" säger helt enkelt bara vad du tycker om för stunden, och det gillar jag inte riktigt.

När jag häromveckan satt och lyssnade på Spotify dök den här låten upp på spellistan:

Jag slogs efter ungefär en sekund in i låten att melodin är så otroligt otroligt vacker! Kanske inte så konstigt kom jag på sedan när jag insåg att den faktiskt härstammar från Pearl Harbor, en av de absolut bästa filmerna jag har sett. Jag vill inte säga favoritfilm (förklaringen finns ovan), men jag kan bara inte få nog av den. Hela storyn är hjärtgripande och skådespelartrion Josh Hartnett, Ben Affleck och Kate Beckinsale är underbar. Jag kan inte säga annat än; Titta och njut.

På väg hem på posten just nu (julklapp till mig och Emma...från mig och Emma): Pearl Harbor och Mammut. I like it!

P.S Jag har inte avsiktligt gjort detta inlägg hyperfult, jag kommer bara inte riktigt överens med blogspot just nu...

strålande helgonfé

Nu är jag hemkommen från luciatåget i Domkyrkan där vi i La Scala var tärnor för Gotlands Lucia. Det gick väldigt bra tycker jag,

julstämningen sjudade och varma leenden och blickar syntes överallt i den proppfulla kyrkan. Nu är jag helt slut, sitter och slötittar

på Parlamentet. Det programmet kan nog inte bli bättre när både David Batra och Johan Glans är med, aa de är så bra!!

Den kommande veckan ska jag ägna mig åt ännu fler uppträdanden med båda körerna och så måste jag verkligen börja köpa

julklappar nu. Jag har skjutit på det alldeles för länge. Årets julklapp blir det nog inte av att köpa i alla fall. Jag kan bara hålla med

Johan Glans: "När det finaste du kan ge dina nära och kära är en matta med spikar i har det gått för långt..." (hehe).

Trevlig tredje advent!

anna märta helena

Hörrni! Hallå hallå, idag är det Anna-dagen ju! Skinkan ska saltas, julölet ska bryggas, lutfisken ska läggas i blöt...

9 december, Anna-dagen, har i hela mitt liv känts lite som min dag. Vet ni varför? Jo, jag heter nämligen Anna Märta Helena Wolter,

just det - Anna står före Märta i mitt fall. När jag var sju år och precis hade börjat skolan och fått kompisar vars namn var

relativt vanliga flicknamn tyckte jag att det var lite konstigt att heta Märta. Märta hette ju bara gamla människor, andras mor- och

farmödrar. Då kom jag på att jag faktiskt heter Anna Märta Helena - det måste ju betyda att jag egentligen heter Anna? Så jag

gick runt och sa, helt seriöst, att jag egentligen hette Anna. Tänk va? Idag är jag bara lycklig över att heta Märta, man blir sällan

ihopblandad med någon annan och det är ju faktiskt jag, men som sagt, Anna-dagen har en speciell betydelse i mitt hjärta.

Så grattis alla "Annor" därute! Nu ska jag och pappa fira med lite överbliven tårta framför Bonde Söker Fru (jag tackar Gud för det

programmet"). Godkväll.

90 år ung

Citat från jobbet i förrgår:
"Pappa...kan man vara 90 år och vara barn?"
Ja...kan man det? Jag hoppas det.

med dem är man som starkast

Agnes med det vackraste håret av alla.


Härligt julkaos.


Rebecka och Andreas.


Rebecka och Jonte.


Hej hopp! I lördags kväll samlades ett "mega-skön...t" gäng hemma hos bröderna Arvidsson. Vi åt pepparkakor med ädelost och fikon,
drack mängder av julmust och åtskilliga mandariner och apelsiner. Julkaos helt enkelt, underbart! Skrattade gjorde jag också...
så att jag grät. Tack alla fina fina vänner för att ni finns. Ni förgyller mina dagar.

Idag har jag sovit ut, bakat kakor och nu ska jag ta en promenad innan jag åker till Visby för ett extra lucia-rep med La Scala och sedan
direkt till barnvakteriet. Ha en fin eftermiddag/kväll!

london kallar

Tagen från Waterloo Bridge.
Bilder som jag hittade från vår gamla dator. London med klassen för snart två år sedan. Vilka minnen de väcker.

Jag började den här dagen på ett annorlunda sätt, ett mycket bättre sätt än vanligt - med en bra och stor frukost. Det kändes faktiskt
skillnad sedan framåt dagen, mer energi och bättre humör. Kanske borde jag byta ut den där nedrans knäckemackan mot yoghurt
med jordgubbar och pepparkakor, grovt rostat bröd med massor av pålägg, ett glas juice och en kopp chai, varje dag, och därmed
kanske bli en mer harmonisk person? Det tål att tänkas på.

En rolig anekdot från idag. Jag, Julia och Emma sitter på ett café och fikar mellan Rebeckas projektarbetes-övning och Alive-
övningen. När vi har suttit där i en halvtimma ungefär kommer det fram en dam till oss. Hon ser lite sammanbiten ut så jag tror att
hon ska ge oss en utskällning om att vi var för fnittriga eller något. Sedan spricker hennes ansikte upp i ett leende och säger
på gotländska: "Alltså...jag måste bare få säge en sak..." (Nu tror jag att hon ska säga att hon känner igen oss eller, som Julia
trodde - att hon skulle säga "Är det ni som är Ingers barn?") Men så fortsätter hon: "Ni har sitte här och prate så tyst och fint
heile tiden som jag har vart här. Så lugne och fine. Ni vet verkligen hur man ska bete si på café. Ni har blitt upplärde att uppföre
er bra, det märka jag. Jag vill bare tacke för det." Vi sa "Eh oj, tack." Hon log och gick sin väg. Så himla kul!! Vi fnissade ganska
länge åt det när hon hade gått ut därifrån men vad gulligt av henne att gå fram och säga så ändå. Hon gjorde vår dag! Men jag
undrar verkligen vad hon har för syn på ungdomar annars om hon blev så sjukt förvånad över att tre flickor i tonåren kunde
sitta på ett café och föra samtal i normal samtalston. Hejja ungdomen säger jag!

somewhere only we know

I måndags kväll var jag på bio med Emma och Felicia. New Moon. AH! Jag måste först förklara att jag aldrig har varit för fantasy,
science fiction eller något sådant, men Twilight-serien ger mig något alldeles särskilt. Filmen var urbra tycker jag! Ett fånigt leende
dröjde sig kvar på mina läppar när vi lämnade biosalongen. Jag är glad att jag har läst böckerna innan jag har sett filmerna, man
förstår så mycket mer då - själva djupet i hur karaktärerna känner och varför de resonerar som de gör. Rekommenderas!

På bilden ser ni min favoritring. Den användes flitigt av Märta sista terminen på gymnasiet...inte lika mycket nu dock. Ringar
passar liksom inte lika bra in i min nuvarande vardag, även om jag hade velat det.

första ljuset är tänt.

Nu är det första advent, första ljuset är tänt. Den här söndagen har jag spelat på ett barndop med ett yttepytte-knyte som

sov sig genom hela cermonin, sjungit juliga sånger på julskyltningen i Visby med min kör och fikat på café Amalia med

Rebecka, Emma och Agnes. En fulländad första advent i min mening.

Just nu sitter jag i vårt adventsmysiga kök, stirrar på vår fina vita stjärna på fot och lyssnar på Joakim och Joel. Godkväll!

vinterbär.

Det har verkligen regnat och ruskat på ön idag. "Usch" är väl kanske vad man borde skriva? Men jag trotsade vädret och

gav mig ut på en promenad i skogen för att hitta lite nypon, rönnbär och oxbär att julpyssla med. Eller julpysslade kanske jag

inte gjorde...men för-julpysslade gjorde jag nog.

De bären jag inte använde till långa dekorationshalsband använde jag istället till det här lilla växt-arrangemanget.

Första hösten/vintern utan skola verkar innebära att det blir lättare i år för julkänslorna att infinna sig. Jag längtar

jättejättemycket!

come home.

Igår åkte jag hem till Rebecka och gjorde en spontan övernattning. Det behövdes från båda parter tror jag bestämt!
Jag gjorde en liknande tripp i slutet av sommaren, precis när R hade börjat skolan. Då drack vi en massa te, grät framför
"Seven Pounds", tog ett kvällsdopp i ett träsk, skrattade underbart mycket och pratade djupt tills solen började visa sig
igen på natthimlen. Rebecka, du är så himla himla himla himla himla fin. Bara så att du vet.



Nu ska jag åka in till Visby. La Scala-övning, alltså en MASSA lucia- och jullåtar. I like it!

det är dags för fredagsmyyys.

Känner ni också att man blir som mest shoppingsugen när man har lovat sig själv att spara sina ören? Men det är klart,då
kanske man är helt genomtänkt nästa gång man ger sig ut på stan? Detta kommer från H&M och Monki.

Jag skulle så gärna vilja ha den där jackan...jag får intala mig att den säkert inte är lika fin på. Och så har jag faktiskt
varit inne i Visby idag och köpt mig en kort "jacka", den duger alldeles utmärkt!

Ikväll har vi absolut fredagsmys här hemma, det var väldigt längesedan känns det som. Pizza med chévre och
parmaskinka och Idol (Erik är fortfarande underbar trots att det var lite falskt idag...). Emma planerar att "somna i
soffan framför tv:n" eftersom det är fredag för henne. Jag förstår henne, det kan jag dock inte göra - Johanna och Jesper
kommer nämligen med båten inatt och jag ska hämta dem. Äntligen!

Nu har jag och mor hängt upp den ena gardinlängden i köket. Jag älskar tyget! Det är så tunt och skirt men har ändå en
grov struktur. Nästan helt genomskinligt, love it! Resultatet kanske kommer upp här en vacker dag. Det känns nästan
som jul här hemma just nu förresten. Jag har ingen aning om varför men det känns så mysigt och varmt på något sätt!

Trevlig helg!

nittonde november.

Jag tänkte berätta vad jag har gjort idag, för omväxlings skull. Idag är det torsdag. Jag gick upp klockan åtta, jag och mor började sy

köksgardiner av tyget vi köpte förra veckan, jag åt mat, jag planterade årets Amaryllis i krukor med mjuka kuddar av mossa (jag

är fruktansvärt trött på denna julblomma måste jag tyvärr medge...), jag gick en långpromenad och rastade min silvriga ipod och

nu ska jag fika och bege mig till jobbet - ett minipass väntar.

Hur har er torsdag varit?

person l.

Som många säkert redan vet så präglas mitt liv otroligt mycket av musik. Jag älskar musik, så är det bara. Jag är nästan
tvungen till att lyssna på musik hela tiden - i bilen, bussen, duschen, när jag städar, lagar mat, sitter vid datorn, tvättar,
är ute och promenerar, springer... Och när det inte finns tillgång till något att spela upp musiken med så går jag runt och
sjunger själv istället. Även om jag någon gång har sjukligt ont i halsen hörs en spröd stämma från min hals. Hittills ett
ganska ovärt inlägg kanske (haha). Men saken jag vill komma till är att det som håller mig fast vid musiken, det som
gör att jag aldrig tröttnar, det som får mig att vilja lyssna även om jag skulle ha huvudvärk, är dess förmåga att beröra.
Den kan ge en fantastisk energikick när man behöver det, få en att tänka efter och klura när man är på det humöret,
få en upp på fötter vilja dansa tills man är helt slut, eller trösta - göra så att man känner sig förstådd och mindre
ensam när man är nere på botten.

Ett av mina starkaste musikminnen kommer från förra sommaren. Festivalen Frizon, en torsdagseftermiddag.
Vi satt i ett tält och jag hade nyss insett att familjens digitalkamera hade sagt "tack och hej" och lämnat oss alldeles för
tidigt (festivalen var blott inne på sin andra dag). Jag var på uselt humör som ni säkert förstår. In kommer Fredrik
Karlsson, John F Karlsson. Han sätter sig vid ett piano, hans kompis tar upp basen och de börjar spela. Känslan jag fick
är verkligen obeskrivlig. Allt tillsammans - hans röst, melodierna, texterna, harmonierna, platsen - det blev så
oerhört berörande. Jag satt som fastfrusen på bänken, helt överrumplad, och bara njöt, det vara bara "där och då" och
ingenting annat fanns i mina tankar.

Jag kan som sagt inte riktigt beskriva känslorna, men det var allt tillsammans som gjorde det så starkt och jag gick därifrån
med helt nya krafter. Jag insisterar att ni ska lyssna en liten stund på Fredrik på myspace.com/johnfkarlsson.
Hans texter är väldigt häftiga, man får lyssna lika mycket mellan raderna som på texten (är min uppfattning i alla fall). Och
lyssna på hans röst, den är fenomenal.




Take all the samples you need. Put the needle deep to clear the doubts. Bring all that lab-gear. But whatever
you'll find, don't leave me here. You would not, now would you?

my darker days would all be done.

Jag måste bara dela med mig av en skatt som Rebecka har hittat. Salem Al Fakir i sitt esse. Är han inte underbar?
Och låten sedan...oj. With a golden kiss to keep us warm 'til the morning breaks. Mer Salem åt folket!



Nu åker jag snart iväg på världens roligaste gospelhelg med Adan Brown i spetsen. Tjoflöjt!

passerat avsnitt.

En Frizon-bildbomb en mulen torsdag, det kan behövas. Vissa dagar saknar man det här så att det gör ont, idag är en sådan dag.



Mängder av skor (dock kanske bara en tredjedel av dem på fotot ovan), Gustaf Spetz, rökta vänner på "Nya Gamla Maranatha Memorial"
och massor av musik. Wow.

impact.

Den här helgen har varit så underbar. Den har innehållit allt vad man kan önska av en helg, verkligen allt. Promenader, skratt,

smygsjungning på Drottninggatan, massor av fikastunder, och det bästa av allt - konsert av den magiska sorten. En oförglömlig

konsert i Globen med Kirk Franklin och förbanden Ole Börud och Samuel Ljungblahd. Jag kan inte förklara hur djupt den berörde

mig och hur det kändes att stå med 5000 människor omkring mig som sjöng med i en och samma låt. Jag kan inte förklara

stämningen med andra ord än att den var helig. Det häftigaste var när Samuel kom upp på scenen mitt i Kirks konsert och

sjöng sin favorit-Kirk-låt. Alla på scenen stod med hakorna nere i golvet och trodde inte att det var sant, de var helt fascinerade

av hela honom, så även hela publiken. Makalöst, ofattbart. Jag kommer aldrig att glömma den här kvällen, den kommer alltid

förbli kvar, djupt rotad i mitt hjärta. Det får gärna låta fånigt, klyschigt och konstigt i andras öron, jag bryr mig så otroligt

lite. Det var den bästa konserten jag någonsin har upplevt, och absolut en av de bästa stunderna i mitt liv.

kirkie-boy.

Det här är ena delen av mitt rum som presenterar sig. "Hej! Jag tycker om 50-tals möbler väldigt mycket. Ovanför sängen har
min inneboende hängt upp en jätteliten tavla i jämförelse med min jättestora vägg, töntigt tycker jag. Jag tänker mig mer en
stor stor tavla av något slag. Jag har bestämt att det ska bli hennes projekt någon dag...och jag tror att hon går med på det. Är
det någon som har något bra tips som kan hjälpa henne på traven? Tack för min stund i rampljuset, hej!"

I eftermiddag är det G-båten som gäller igen. Den brukar jag inte tycka om, men i sällskap med Rebecka, Julia och Emma lär det
bli finemang! Vi åker nämligen upp till Stockholm nu, paradnumret är konsert på söndag - Samuel Ljungblahd och Kirk
Franklin (!). Det kommer att bli underbart, no doubts! Jihoo! Ha en fin helg allesammans.

comptine d'un autre été.

Hallå, det SNÖAR faktiskt här. Lite i alla fall. Ytte-pytte-små skira, tunna flingor virvlar runt utanför fönstret. Är det inte otroligt
att man blir lika förvånad varje gång de första flingorna visar sig? Man hinner liksom på ett år glömma bort känslan man får i
kroppen när man inser att det faktiskt kommer att bli vinter, i år igen, och förhoppningsvis också jul, i år igen.

Den här låten är fruktansvärt vacker, och filmen är fruktansvärt vacker. Om du inte har sett den och ändå kallar dig för en sann
romantiker, liksom jag, är den ett måste.

Amelie from Montmartre

Bildkälla: alliarnold.blogspot.com

med fri fantasi & en nypa salt.

Jag skulle vilja påstå att mitt jobb är otroligt främjande för min egen fantasi. Att sitta kassan och lyssna på andras samtal
och försöka klura ut ett mönster, en röd tråd, i matvarorna de lägger upp på bandet är mycket roande enligt mig. Genom
att se vilken typ av mat de köper kan man gissa sig till ganska mycket roligt - fantisera om hur de är som personer, vad
de ska laga till middag (även om de bara köper ett paket korv, hundmat och aprikosmarmelad), vad de ska hitta på i
helgen, vart de är på väg... Fördomar kanske det också kallas, men när jag sitter där och funderar får det tiden
att gå och det ger mig samtidigt energi till att vara lika glad och hurtig mot varje kund som kommer.

Ett litet exempel kanske behövs förresten? Varorna som kommer rullande på bandet är Stafva Vit (en dyr och exklusiv ost),
sharonfrukter (eller dylika exotiska frukter), English Biscuits och två Pigall (eller Skotte). Jag behöver knappt titta upp
från det bandet, jag "vet" vilken kategori jag kan placera kunderna i. Två förslag:

1. Man och kvinna i 50/6o-årsåldern. Bor i någon större stad på fastlandet och arbetar antagligen inom kommunen,
relativt välbetalda. De är bara här över en "weekend" och njuter av ledighet, god mat och att deras barn är för stora för
att följa med hit till deras IKEA-lantliga stuga på Sudret. Nu är de på väg till Systemet för att köpa ett gott vin till
kvällen framför brasan och På Spåret. De gillar att promenera i alla väder och har därför båda ordentliga vind- och
vattentäta Didriksson-jackor. De är oftast trevliga mot mig och gör mig glad.

2. Två tanter, pensionärer, från Stockholm. De har känt varandra sedan tiden på Läroverket. De älskar god mat, kulturella
besök, trevliga ungdomar och att vara lite "wild and crazy" då och då. Nästa vecka ska de faktiskt våga sig iväg på
Ladies Night. Vad de dock, trist nog, inte har kollat upp är att Mikael Nyqvist faktiskt inte är med i årets upplaga av
showen... Nu ska de till Hassela Vävars eller Bullboden för en fika, sedan bär det av hemåt för att sätta igång med
potatisgratängen med chévre - ett recept de snappade upp i det senaste programmet av Tinas Cookalong.
Tanterna gör mig alltid lika glad!

Som sagt, med en nypa salt. Tack och adjö!

igår.

Hemma hos familjen Wolter såg det ut så här igår.

Finingar på rad, jag gillart'!

robin oman.

Lift up your eyes son from all that is keeping you down
I know things are hard, but wait 'til the dawn brings hope you're without now
After the night's gone, dawn will arise over you
We're not going back to the way things used to be

önskad.

Emma på Fridhemsbryggan i Stockholm.




Mor och Johanna.

Andra Stockholmstrippen var jätteskön, det var värt 6½ timmars båt för att få njuta av Johanna och Jespers sällskap.
Vi åt extremt stark thaimat och extremt god hemmagjord fisksoppa, strosade runt på Djurgården, tog en skön
promenad till Fridhemsbryggan och syster-brottades på en madrass framför "Kattis & co".

Höstlovet går mot sin slut för de gotländska skolungdomarna. Emma sitter här bredvid med lätt skolångest, något som jag
alltid också fick söndagen innan skolan började igen. Jag anser att det är en av de största fördelarna med att ha tagit
studenten - att jag faktiskt slipper det nu. Jag hoppas att alla som kom till Wanted-09 fick ett så bra avslut som möjligt
på sitt lov. Jag har i alla fall haft sjukt kul de här dagarna, gemenskapen har sjudit och skratten porlat. Gud har i allra
högsta grad varit närvarande, och det har känts långt in i själen.

Idag har vi plockat äpplen som vi ska lämna in till ett musteri, mysigt, riktigt höst-göra.
Nu spydde katten. TUR att det landade på stenplattorna och inte det nya trägolvet.

johanna.

Det här är min vän Johanna. Hon älskar att sjunga, skratta, leka, och så gillar hon sin Samuel väldigt mycket. Sedan några dagar
tillbaka gillar hon också att köra bil- WIHO! Jag tycker om Johanna/Johannis/Joey ungefär så häääääääääär mycket, hon är så
himla himla fin. Nu ska vi åka och hålla i årets höstläger tillsammans. Klara, färdiga, gå!