person l.

Som många säkert redan vet så präglas mitt liv otroligt mycket av musik. Jag älskar musik, så är det bara. Jag är nästan
tvungen till att lyssna på musik hela tiden - i bilen, bussen, duschen, när jag städar, lagar mat, sitter vid datorn, tvättar,
är ute och promenerar, springer... Och när det inte finns tillgång till något att spela upp musiken med så går jag runt och
sjunger själv istället. Även om jag någon gång har sjukligt ont i halsen hörs en spröd stämma från min hals. Hittills ett
ganska ovärt inlägg kanske (haha). Men saken jag vill komma till är att det som håller mig fast vid musiken, det som
gör att jag aldrig tröttnar, det som får mig att vilja lyssna även om jag skulle ha huvudvärk, är dess förmåga att beröra.
Den kan ge en fantastisk energikick när man behöver det, få en att tänka efter och klura när man är på det humöret,
få en upp på fötter vilja dansa tills man är helt slut, eller trösta - göra så att man känner sig förstådd och mindre
ensam när man är nere på botten.

Ett av mina starkaste musikminnen kommer från förra sommaren. Festivalen Frizon, en torsdagseftermiddag.
Vi satt i ett tält och jag hade nyss insett att familjens digitalkamera hade sagt "tack och hej" och lämnat oss alldeles för
tidigt (festivalen var blott inne på sin andra dag). Jag var på uselt humör som ni säkert förstår. In kommer Fredrik
Karlsson, John F Karlsson. Han sätter sig vid ett piano, hans kompis tar upp basen och de börjar spela. Känslan jag fick
är verkligen obeskrivlig. Allt tillsammans - hans röst, melodierna, texterna, harmonierna, platsen - det blev så
oerhört berörande. Jag satt som fastfrusen på bänken, helt överrumplad, och bara njöt, det vara bara "där och då" och
ingenting annat fanns i mina tankar.

Jag kan som sagt inte riktigt beskriva känslorna, men det var allt tillsammans som gjorde det så starkt och jag gick därifrån
med helt nya krafter. Jag insisterar att ni ska lyssna en liten stund på Fredrik på myspace.com/johnfkarlsson.
Hans texter är väldigt häftiga, man får lyssna lika mycket mellan raderna som på texten (är min uppfattning i alla fall). Och
lyssna på hans röst, den är fenomenal.




Take all the samples you need. Put the needle deep to clear the doubts. Bring all that lab-gear. But whatever
you'll find, don't leave me here. You would not, now would you?