impact.

Den här helgen har varit så underbar. Den har innehållit allt vad man kan önska av en helg, verkligen allt. Promenader, skratt,

smygsjungning på Drottninggatan, massor av fikastunder, och det bästa av allt - konsert av den magiska sorten. En oförglömlig

konsert i Globen med Kirk Franklin och förbanden Ole Börud och Samuel Ljungblahd. Jag kan inte förklara hur djupt den berörde

mig och hur det kändes att stå med 5000 människor omkring mig som sjöng med i en och samma låt. Jag kan inte förklara

stämningen med andra ord än att den var helig. Det häftigaste var när Samuel kom upp på scenen mitt i Kirks konsert och

sjöng sin favorit-Kirk-låt. Alla på scenen stod med hakorna nere i golvet och trodde inte att det var sant, de var helt fascinerade

av hela honom, så även hela publiken. Makalöst, ofattbart. Jag kommer aldrig att glömma den här kvällen, den kommer alltid

förbli kvar, djupt rotad i mitt hjärta. Det får gärna låta fånigt, klyschigt och konstigt i andras öron, jag bryr mig så otroligt

lite. Det var den bästa konserten jag någonsin har upplevt, och absolut en av de bästa stunderna i mitt liv.