robin oman.

Lift up your eyes son from all that is keeping you down
I know things are hard, but wait 'til the dawn brings hope you're without now
After the night's gone, dawn will arise over you
We're not going back to the way things used to be

önskad.

Emma på Fridhemsbryggan i Stockholm.




Mor och Johanna.

Andra Stockholmstrippen var jätteskön, det var värt 6½ timmars båt för att få njuta av Johanna och Jespers sällskap.
Vi åt extremt stark thaimat och extremt god hemmagjord fisksoppa, strosade runt på Djurgården, tog en skön
promenad till Fridhemsbryggan och syster-brottades på en madrass framför "Kattis & co".

Höstlovet går mot sin slut för de gotländska skolungdomarna. Emma sitter här bredvid med lätt skolångest, något som jag
alltid också fick söndagen innan skolan började igen. Jag anser att det är en av de största fördelarna med att ha tagit
studenten - att jag faktiskt slipper det nu. Jag hoppas att alla som kom till Wanted-09 fick ett så bra avslut som möjligt
på sitt lov. Jag har i alla fall haft sjukt kul de här dagarna, gemenskapen har sjudit och skratten porlat. Gud har i allra
högsta grad varit närvarande, och det har känts långt in i själen.

Idag har vi plockat äpplen som vi ska lämna in till ett musteri, mysigt, riktigt höst-göra.
Nu spydde katten. TUR att det landade på stenplattorna och inte det nya trägolvet.

johanna.

Det här är min vän Johanna. Hon älskar att sjunga, skratta, leka, och så gillar hon sin Samuel väldigt mycket. Sedan några dagar
tillbaka gillar hon också att köra bil- WIHO! Jag tycker om Johanna/Johannis/Joey ungefär så häääääääääär mycket, hon är så
himla himla fin. Nu ska vi åka och hålla i årets höstläger tillsammans. Klara, färdiga, gå!

reappearing.

Citat av moi, till den här bilden, högljutt sugrörssörplande varm choklad: "Så här får man faktiskt
göra... när man har tagit studenten". (Jag lovade ju, Rebban.)

Jag gör en fuling och återvänder till Stockholm, tänka sig va? Det är ganska ovanligt, för att vara jag,
men Emma har ju faktiskt höstlov...och Johanna bor ju faktiskt där nu. Så skäl har jag, och roligt ska
det bli! När jag kommer hem blir det höstlovsläger för hela slanten, det kommer nog att bli riktigt
bra tror jag, och framför allt kul!

sweet disposition.

Man blir ju alltid så himla filmsugen när hösten smyger sig på, blir inte alla det? Jag vill, som oftast, se en riktigt
härlig, mysig och romantisk film. Helst ska den vara djup och lite lagom fnissig på samma gång. Och så ska den
förresten helst inte likna någon annan film jag har sett heller.

5oo Days of Summer. Jag hoppas verkligen att den här filmen är så, jag vill se den NU!
Försök att tänka bort "reklam-gubbe-rösten" i bakgrunden...


(Psst, är inte Joseph Gordon-Levitt jättesöt?)


Om ni gillar låter förresten, vilket jag för övrigt gör, så heter den Sweet Disposition och är gjord av The Temper Trap.
Lyssna lite till väl!

stockholm.

I torsdags eftermiddag riktade jag och Rebecka blickarna mot huvudstaden där vi stannade hela helgen hos syster
Johanna och hennes pojkvän Jesper. Vi har strosat och myst runt på alla möjliga gator, ätit och fikat gott, träffat
trevliga människor och inhandlat lite kläder. Och vi har skrattat och fnissat i massor, MASSOR. Mmm vilken
lyckad helg alltså! Jag gillar Rebban otroligt mycket, hon är ett underbart guldkorn.

kristallklart.

De senaste nätterna har jag haft väldigt svårt att sova. Jag vet inte riktigt vad det beror på (kanske fullmånen?) men jag
har inte funnit någon ro helt enkelt. Ni vet, man vänder sig ungefär tusen gånger och hela sängen är så där äckligt jämnvarm.

Häromnatten låg jag och stirrade rakt upp i taket när jag plötsligt kom på att jag ville känna min puls, känna mina hjärtslag.

Jag lade ena handen över bröstkorgen, och där var det - det där trygga, pulserande dunkandet, pumpandet som kom från

mitt eget hjärta.

Så ofta tänker jag bara på mitt yttre; Hur ser jag ut i den här frisyren? Passar de här plaggen med varandra? Mer smink

eller mindre smink? Men hur ofta tänker jag egentligen på det mest grundläggande och basala för mitt liv - insidan?

Hur ofta tänker jag på alla organ som jobbar för fullt i min kropp så att jag kan leva och må bra? Ärligt talat, jag tänker

på det sjukt sällan. Oroväckande sällan.

När jag låg där och lyssnade på mina trygga hjärtslag slog det mig plötsligt att varenda hjärtslag i min kropp är ett enda

stort mirakel. Jag har aldrig tänkt på det så intensivt förut som jag gjorde den natten. Att mitt hjärta pumpar ut

friskt och syrerikt blod till hela kroppen varje sekund är så otroligt komplicerat att jag vägrar tro att det finns en "logisk"

förklaring bakom det, att det kom till av en slump. Det är ett mirakel att mitt hjärta fortsätter pumpa, om och om igen,

utan att jag behöver tänka på det. Det är ett mirakel att jag lever och får uppleva morgon efter morgon. Det är ett mirakel

att jag får vara frisk. Jag har så mycket att vara tacksam för.

Det låter kanske konstigt att det var det här som cirkulerade i mitt huvud mitt i natten, men jag tror säkert att ni vet hur

det kan vara när man inte kan sova. Och på något sätt tror jag att det faktsikt är då man tänker kristallklart, i alla fall jag.

Det behövdes ingen stor livskris eller något livsavgörande för att jag skulle komma på att jag är förundrad och tacksam

över det jag har. Jag hade bara svårt att sova. Jag lade bara handen över mitt hjärta, och jag lever faktiskt. Jag andas.

Är inte det ett mirakel så säg? Det är lätt att säga att man är tacksam över sitt liv, men jag tror att det är sjukt svårt att

förstå det.

En eloge till er som faktiskt orkade läsa allt! Tack för mig.

kanelbulle-barn.

Imorgon fyller min kusin år, elva. Vad köper man i present till en elvaårig pojke liksom? Det är otroligt svårt,
särskilt när man är uppväxt med två systrar... Jag frågade honom häromdagen vad han önskar sig av mig,
och vet ni vad han svarade? Han önskar sig ett foto, "Typ som det där jag fick i julklapp av dig", det vill säga
den första bilden ovan.
Det var inte ett svar jag hade väntat mig, säger man så när man är tio år gammal - att man vill ha ett foto?
Inte en till film, inte ett till tv-spel eller en till hamster. Han vill ha ett foto utskrivet på ett papper.
Detta är en pojke med själ ska jag säga er.