vintrigt?

Hej! Nu har jag fixat lite nytt här på bloggelibloggen. Eller...jag har fixat en ny rubrik/header i alla fall med hopp om att det ska
bli lite "vintrigare". Jag har andra på lager men jag gillar den här. Vad tycker ni? Är den för mörk - tycker ni att det passar
bättre med något ljusare?

crêpes på strykjärnet

Mina flickor Emma, Rebecka, Julia, Agnes och Olivia fick äntligen jullov i fredags. Enligt vår tradition ska det då ätas lunch på
crêperiet, Strykjärnet. Även vi (jag, Signe, Felicia och Johanna) som inte går i skolan längre fick följa med. Nytt för i år var att vi
hade julklappsutdelning samtidigt. Mycket mysigt! Bildbomb (tagna av mig och Rebecka och kanske någon mer?):

Det var ett gäng glada och sjukt mätta ungdomar som gled ut från den lilla restaurangen några timmar senare. En jättemysig dag

som avslutades med soppa hos systrarna Danneholm och sist men inte minst Capella Gotlandicas gåshudsknottriga julkonsert. Nu är

det snart jul på riktigt hörrni!

julemys

Bild 1: En av dagens inköpta julklappar som jag redan har slagit in. Vem av alla mina fantastiska vänner ska få öppna mitt "pepparkaksgris-
lädersnöre-paket"? Spännande! Bild 2: Alla julkort är färdiga nu. Håll ögonen på din postlåda de kommande dagarna.

Man kan väl inte äga en blogg utan att ha rubriken "julemys" på något av alla inlägg? Idag har jag och syster varit i Visby
för att julhandla. Jag måste säga att jag är stolt över mig själv, jag gick från 0 julklappar till 5 på bara några minuter ungefär.
Det gick så himla fort! Så nu har jag bara Emmsis klapp kvar och den ska nog hinnas med imorgon eller på fredag.

Nu väntas snökaos på Gotland, håll i hatten!

femtondedecembertjugohundranio

Jag har nog alltid haft lite svårt för att bestämma favoriter i olika kategorier. Favoritartist, favoritmusik, favoritfilm, favoritskådespelare, favoritmat, favoritserie...svårt. Jag tror att det främst beror på att jag inte vill räkna bort någon eller något. Jag vill liksom ha alla dörrar öppna, fall att jag skulle ändra mig. Genom att bestämma sig för en favoritfilm räknar man samtidigt bort en hel hög andra filmer som man kanske bara inte kommer ihåg för stunden och som egentligen är mycket bättre. "Favorit" säger helt enkelt bara vad du tycker om för stunden, och det gillar jag inte riktigt.

När jag häromveckan satt och lyssnade på Spotify dök den här låten upp på spellistan:

Jag slogs efter ungefär en sekund in i låten att melodin är så otroligt otroligt vacker! Kanske inte så konstigt kom jag på sedan när jag insåg att den faktiskt härstammar från Pearl Harbor, en av de absolut bästa filmerna jag har sett. Jag vill inte säga favoritfilm (förklaringen finns ovan), men jag kan bara inte få nog av den. Hela storyn är hjärtgripande och skådespelartrion Josh Hartnett, Ben Affleck och Kate Beckinsale är underbar. Jag kan inte säga annat än; Titta och njut.

På väg hem på posten just nu (julklapp till mig och Emma...från mig och Emma): Pearl Harbor och Mammut. I like it!

P.S Jag har inte avsiktligt gjort detta inlägg hyperfult, jag kommer bara inte riktigt överens med blogspot just nu...

strålande helgonfé

Nu är jag hemkommen från luciatåget i Domkyrkan där vi i La Scala var tärnor för Gotlands Lucia. Det gick väldigt bra tycker jag,

julstämningen sjudade och varma leenden och blickar syntes överallt i den proppfulla kyrkan. Nu är jag helt slut, sitter och slötittar

på Parlamentet. Det programmet kan nog inte bli bättre när både David Batra och Johan Glans är med, aa de är så bra!!

Den kommande veckan ska jag ägna mig åt ännu fler uppträdanden med båda körerna och så måste jag verkligen börja köpa

julklappar nu. Jag har skjutit på det alldeles för länge. Årets julklapp blir det nog inte av att köpa i alla fall. Jag kan bara hålla med

Johan Glans: "När det finaste du kan ge dina nära och kära är en matta med spikar i har det gått för långt..." (hehe).

Trevlig tredje advent!

anna märta helena

Hörrni! Hallå hallå, idag är det Anna-dagen ju! Skinkan ska saltas, julölet ska bryggas, lutfisken ska läggas i blöt...

9 december, Anna-dagen, har i hela mitt liv känts lite som min dag. Vet ni varför? Jo, jag heter nämligen Anna Märta Helena Wolter,

just det - Anna står före Märta i mitt fall. När jag var sju år och precis hade börjat skolan och fått kompisar vars namn var

relativt vanliga flicknamn tyckte jag att det var lite konstigt att heta Märta. Märta hette ju bara gamla människor, andras mor- och

farmödrar. Då kom jag på att jag faktiskt heter Anna Märta Helena - det måste ju betyda att jag egentligen heter Anna? Så jag

gick runt och sa, helt seriöst, att jag egentligen hette Anna. Tänk va? Idag är jag bara lycklig över att heta Märta, man blir sällan

ihopblandad med någon annan och det är ju faktiskt jag, men som sagt, Anna-dagen har en speciell betydelse i mitt hjärta.

Så grattis alla "Annor" därute! Nu ska jag och pappa fira med lite överbliven tårta framför Bonde Söker Fru (jag tackar Gud för det

programmet"). Godkväll.

90 år ung

Citat från jobbet i förrgår:
"Pappa...kan man vara 90 år och vara barn?"
Ja...kan man det? Jag hoppas det.

med dem är man som starkast

Agnes med det vackraste håret av alla.


Härligt julkaos.


Rebecka och Andreas.


Rebecka och Jonte.


Hej hopp! I lördags kväll samlades ett "mega-skön...t" gäng hemma hos bröderna Arvidsson. Vi åt pepparkakor med ädelost och fikon,
drack mängder av julmust och åtskilliga mandariner och apelsiner. Julkaos helt enkelt, underbart! Skrattade gjorde jag också...
så att jag grät. Tack alla fina fina vänner för att ni finns. Ni förgyller mina dagar.

Idag har jag sovit ut, bakat kakor och nu ska jag ta en promenad innan jag åker till Visby för ett extra lucia-rep med La Scala och sedan
direkt till barnvakteriet. Ha en fin eftermiddag/kväll!

london kallar

Tagen från Waterloo Bridge.
Bilder som jag hittade från vår gamla dator. London med klassen för snart två år sedan. Vilka minnen de väcker.

Jag började den här dagen på ett annorlunda sätt, ett mycket bättre sätt än vanligt - med en bra och stor frukost. Det kändes faktiskt
skillnad sedan framåt dagen, mer energi och bättre humör. Kanske borde jag byta ut den där nedrans knäckemackan mot yoghurt
med jordgubbar och pepparkakor, grovt rostat bröd med massor av pålägg, ett glas juice och en kopp chai, varje dag, och därmed
kanske bli en mer harmonisk person? Det tål att tänkas på.

En rolig anekdot från idag. Jag, Julia och Emma sitter på ett café och fikar mellan Rebeckas projektarbetes-övning och Alive-
övningen. När vi har suttit där i en halvtimma ungefär kommer det fram en dam till oss. Hon ser lite sammanbiten ut så jag tror att
hon ska ge oss en utskällning om att vi var för fnittriga eller något. Sedan spricker hennes ansikte upp i ett leende och säger
på gotländska: "Alltså...jag måste bare få säge en sak..." (Nu tror jag att hon ska säga att hon känner igen oss eller, som Julia
trodde - att hon skulle säga "Är det ni som är Ingers barn?") Men så fortsätter hon: "Ni har sitte här och prate så tyst och fint
heile tiden som jag har vart här. Så lugne och fine. Ni vet verkligen hur man ska bete si på café. Ni har blitt upplärde att uppföre
er bra, det märka jag. Jag vill bare tacke för det." Vi sa "Eh oj, tack." Hon log och gick sin väg. Så himla kul!! Vi fnissade ganska
länge åt det när hon hade gått ut därifrån men vad gulligt av henne att gå fram och säga så ändå. Hon gjorde vår dag! Men jag
undrar verkligen vad hon har för syn på ungdomar annars om hon blev så sjukt förvånad över att tre flickor i tonåren kunde
sitta på ett café och föra samtal i normal samtalston. Hejja ungdomen säger jag!

somewhere only we know

I måndags kväll var jag på bio med Emma och Felicia. New Moon. AH! Jag måste först förklara att jag aldrig har varit för fantasy,
science fiction eller något sådant, men Twilight-serien ger mig något alldeles särskilt. Filmen var urbra tycker jag! Ett fånigt leende
dröjde sig kvar på mina läppar när vi lämnade biosalongen. Jag är glad att jag har läst böckerna innan jag har sett filmerna, man
förstår så mycket mer då - själva djupet i hur karaktärerna känner och varför de resonerar som de gör. Rekommenderas!

På bilden ser ni min favoritring. Den användes flitigt av Märta sista terminen på gymnasiet...inte lika mycket nu dock. Ringar
passar liksom inte lika bra in i min nuvarande vardag, även om jag hade velat det.