Idag har jag en framtidssvacka som jag brukar kalla det. Det är typ det värsta. (Jag är tyvärr inte så nöjd just nu som bilden visar...) Man känner hur alla runtomkring en vet vad de håller på med, vad de vill. De reser, de pluggar, de är på väg någonstans...de vågar. Vågar inte jag? Vad vill jag? Vad ska det bli av mig?
14 kommentarer:
word på den märta, fast jag kallar det studentångest. Det gäller kanske även efter studenten..
Simon! Jag hade den innan studenten också men det lugnade sig när jag började sommarjobba. Sedan slutade man sommarjobba och då kom höstångesten: "Vad ska du göra i höst?" Nu har jag jobbat här hemma i höst och på Konsum så då löste sig höst-ångesten lite och det blev jul och nyår med familj, släkt, vänner och massa jobb. Yes! Jag klarade mig genom den omtalade hösten. Nu är julen slut. "Vad ska du göra i vår?" AAhhh kommer den här ångesten finnas med en hela livet fram tills pensionen?
Konstigt det där. Ena stunden vill man bort så att hela kroppen skriker och när man kommit bort skriker kroppen av längtan iväg från nuet och man vill tillbaka eller iväg in i den "ljuva" framtiden, men det kommer att lösa sig. Det vet jag.
Ja precis. Jag vet att det kommer lösa sig, men jag vet också att det är JAG som måste få saker att hända. Inget kommer hända av sig självt liksom...det är nog det jag tycker är jobbigast just nu. Jag är för feg.
Märta, vi gungar i samma båt du och jag. jag blir galen på att jag bara tänker o funderar och att det aldrig blir något av det jag har i huvudet. Men mamma sa en bra grej till mig häromdagen. Hon sa att man inte kan sitta och vänta på att något ska hända, det enda man kan göra är att kasta sig ut. det är det enda man kan göra för att nånsin veta vad som är rätt för en och vad som är fel! man ska ju kanske inte bara kasta sig ut, men du fattar lite va?! :)
vi klarar detta! PUSS
Vackra Märta :)
Johanna, jag förstår verkligen! Jag är bara så feg...och så vet jag inte riktigt vart jag ska börja eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill...
Märta, de ordna si! Man får faktiskt bara vara hemma och fundera ett tag!! Kram Storasyster PS.Kan verkligen inte kommentera med mitt namn, det är något fel..DS
Tack Johannis <3
ÅH FIN BILD!! Märta jag är i samma svacka. Sjukt jobbigt att vara där just här och nu. Men sen när vi blickar tillbaka på den här tiden så kommer vi se att de va precis vad vi behövde. En period att bara va och ta de lugnt, fundera lite på livet. Du är bra Märts och du vågar. Kom ihåg de.
Glömde säga att du är väldigt vacker på den där bilden! /S-syster
Elin, du är så klok. Jag tror också att man behöver svackor för att komma framåt, men som sagt - det är inte kul att vara där. Tack för stödet vännen! <3
tack så hjärtligt märta, vi är i bergen nu och det är så oerhört vackert att jag nästan storknar. du kommer komma på vad du vill göra också, eller så blir det som för mig: tillfället bara dök upp. egentligen har väl inte en nittonåring så bråttom någonstans, hela livet ligger ju framför våra fötter. och superfint foto, du är fin
Åh Milly vad härligt att höra. Bergen lär vara fantstiskt vackert av vad jag har hört! :) Tack för de tröstande orden. KRAM
Skicka en kommentar