Det är så lätt att börja identifiera sig och jämföra sig med andra personer.
Ställa sig själv i förhållande till andra.
Tycka mer om andras personligheter, humor, stil och talanger än sina egna.
Tillslut tappar man sig själv.
Inbillar sig själv att man är någon annan - en snyggt ihophäftad bunt härliga egenskaper och former som andra vill se och ha.
Man tappar sitt namn, sin logotype, sitt signum.
Det är så lätt att känna sig otillräcklig, ofullständig.
Ständigt ska det fixas till, petas på, formas om.
Ingenting får vara som det är.
Ditt namn är inte perfekt, inte just nu, men det kan bli det - med hjälp av lite fler papper och en häftapparat.
Men jag vill inte bli mer häftad i, jag är så evinnerligt trött på det.
Jag vill ha kvar mitt namn, precis som det är.
Jag vill ju bara vara jag, jag vet ju det innerst inne.
Jag har redan en logotype som inte behöver anpassas och modifieras, och den här logotypen har jag förmodligen också copyright på.
Jag säger inte att den är fulländad, oslagbar, färdigutvecklad- långt ifrån.
Men den tillhör i alla fall mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar