Ja här sitter jag på jobbet idag igen. Söndagen den 16 maj. Alla turister som gjorde nästan vad som helst för att komma till ön i onsdags gör nu mer än vad som helst för att få åka härifrån. Helst idag, helst i eftermiddag, helst inte i natt... Det är bara att hålla god min när man, för typ 45:e gången (ja, jag har haft så många samtal på tre timmar), förklarar att färjorna är fulla men att det går att ställa sig i stand by utanför grindarna. God och glad, kex...ja, precis.
Jag jobbade igår också och eftersom det är helg så jobbar jag själv. Hej, jag sitter själv på ett stort kontor och blir rädd varje gång det knakar där borta i golvet. Ibland springer en städerska eller en vaktmästare förbi men mestadels av tiden sitter jag själv på en stol vid mitt skrivbord och babblar i telefon. Ibland babblar jag inte ens för ibland kanske det inte ens ringer någon, det är då tiden går så oerhört långsamt. Igår kände jag mig som ett litet barn som skulle åka tåg i flera timmar. Jag packade ner lite av varje ifall att jag skulle få tråkigt; en tidning som jag kunde ha att läsa i pauserna, en bok, ett skrivblock och lite sådant. När det var som segast igår började jag till och med skriva lite dikter och texter, vilket jag älskar att göra men synd nog väldigt sällan gör. Det är ju faktiskt väldigt kul och rogivande kom jag fram till. Man sjunker lätt in i sig själv och därför blev jag lika rädd varje gång telefonen ringde! Idag verkar jag dock inte få lika mycket tid över...det har tagit mig mer än en timme att skriva ihop det här inlägget bara hehe.
Ha en underbar söndag där ute! KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar