Ljusstake från Tove Adman, 20-årspresent från några fina flickor.Idag har jag tänkt på att jag tänker så mycket. För mycket ibland tror jag. Jag tänker på vad jag ska göra imorgon, nästa vecka, om en månad, om ett halvår... allt som ska fixas, packas, lagas, införskaffas, letas efter, kollas upp, frågas om... Det är som att min kropp och min hjärna inte riktigt vill leva i nuet.
Trots detta vet jag att min kropp egentligen inte alls vill planera allt i förväg och oroa sig för något som kanske kommer att hända om flera veckor, om flera månader. Den vill inte det, det är jag som tvingar magen att knyta ihop sig när jag oroar mig. Det är jag som tvingar igång hjärtat till någon slags orytmisk elektro-techno när jag jagar upp mig för ingenting.
Varför är det så svårt att leva nu, leva idag? Jag fattar verkligen inte det! Det borde ju faktiskt inte vara så svårt med tanke på att det är måndag idag, och ingen annan dag idag. Jag lever idag och det är måndag. Jag kan omöjligt leva i torsdagens nu eftersom det bara är måndag idag. Ingen mår bättre av att jag tror att jag kan fixa morgondagens bekymmer idag, allra minst jag själv.
Jag litar på dig.
6 kommentarer:
Känner jag igen det där?! Tänk dig att det enda som finns är det rummet du befinner dig i, det som är utanför behöver du inte bry dig om.
Du förstår alltid bästis! :) Jag tror det är oerhört många som känner så, tråkigt nog. Tack för tipseeee! ;)
känner jag igen mig?? svar jaaaaaaaajajajajajajajajajajaaaaaaaaaaaaaa! haha. jag och rebecka försökte det hon skrev, men det var lite svårt när man satt i hansahuset framför ett par matteböcker.............
Aaah det är så svårt!!!
så fint!
Pepino känner igen ljusstaken. Snart kommer vi till Gotland och firar tungt efter uppmjukning i LA.
Pepino has spoken
Skicka en kommentar