Adventus Domini

Nu är det en månad kvar till jul och jag känner, till skillnad från många svenskar i dag, ingen stress över det. Det är så tråkigt att det har blivit stressen och kravens högtid där allt ska vara fint och ordnat i minsta detalj när alla vaknar upp på julaftons morgon. De perfekta julklapparna ska inhandlas, silvret som man ändå inte kommer att använda ska putsas, det ska torkas lister bakom hyllor, dras ut badkar och duschväggar som ska skuras, bakas julgodis och kakor och...för att inte tala om all mat som ska lagas. Helst ska allt lagas av en själv, hemma, så att man verkligen kan vara stolt över sig själv när släkten kommer över.

Ja. Inte konstigt att pressen kommer över en när vi närmar oss första advent. Men, för mig som kristen handlar julen inte om en perfekt dag i ett perfekt städat och pysslat hem. För mig handlar hela julen om glädjens budskap, ett litet barn föddes i Betlehem och det här barnet hette Jesus för dem som inte känner till det. Ett litet, litet nyfött knyte blev vår räddning. För mig handlar julen också om gemenskap, skratt, sena mysiga kvällar framför brasan med släkten, långa iskalla promenader genom socknen, kärlek.

Efter den här seriösa inledningen undrar ni förstås hur jag tänkte med dessa bilder. Jo, jag och min kära kombo Johanna älskar att pyssla, och då menar jag verkligen att vi älskar att göra det - utan stress och krav. Något jag värdesätter högt är att plocka in lite granris som luktar så fantastiskt, lite mjuk mossa, nypon och pyssla järnet. Utöver pysslet vi har börjat på ovan har vi gjort en dörrkrans och börjat torka apelsinskivor som så småningom också ska upp på tråd i fönstret. Bilder kanske kommer på detta också. KUL!

För mig är julpysslet lika mycket "vinterpyssel". När det är mörkt ute så stor del av dagen som det börjar bli nu behöver i alla fall jag piggas upp av mycket levande ljus och gröna kvistar inomhus. Jag mår så mycket bättre i själen då!

Fyra ljus ska tändas, sen är vi där.