4/27/2011

update: hemma från thailandet

Ohjaa. Jag är hemma igen, och jag har haft det...fantastiskt. Här sitter jag på kontoret igen, precis som för ett år sedan, och tittar ut på den blåa vårhimlen och det blekgröna gräset. Jag kan knappt fatta att jag verkligen är här. Efter någon vecka i Thailand var man helt inne i det livet och den vardagen. En vardag med sol, bad, sjuklig hetta och med dagliga bekymmer som vilken restaurang vi ska äta på ikväll eller om vi ska ta en dag på stranden eller shoppa lite till. Jag säger bara: TUR att jag kom hem till jordens härligaste vårväder och en så skön påskhelg tillsammans med familj o vänner. Trots att det var underbart att komma hem till Sverige och livet här hemma, så har jag längtat tillbaka nästan ända sedan planet landade på Arlanda.

Thailand har sin torraste och hetaste period just nu, och det var verkligen obeskrivligt varmt vissa dagar. Obeskrivligt. Eftersom jag med åren har börjat bli något av en badkruka var jag beredd på mycket solande rakt uppochner på stranden. Men. Hettan. Man kom till stranden, var tvungen att ta ett dopp i det VARMA vattnet med en gång (var också tvungen att ligga i minst tio minuter för att man ens skulle få känslan av vara avsvalkad), kom upp och hade knappt hunnit torka innan man var tvungen att kasta sig i det blå igen. Vattnet var helt otroligt, fantastiskt, magiskt och underbart. SÅ underbart. Jag kan inte förklara det nog, jag känner hur kroppen skriker och längtar tillbaka så fort jag tänker på det. När jag tog det sista doppet i havet på Koh Samet kom tårarna nästan. Jag ville att alla jag kände skulle få uppleva samma sak som jag upplevde just då. Att också få stå i ett kristallklart, turkost hav som är så varmt att man nästan inte upplever det kring sin kropp, i solnedgångens mjukt värmande strålar.

Mycket god mat och shopping blev det ju också. Jag och Rebecka kunde få fnissattacker helt plötsligt när vi insåg hur billigt det faktiskt är där borta i Thailandet. Vi fick en liten sådan attack en dag när vi låg i vattnet och oroade oss över att vi "bodde så dyrt i natt". Dyrt för oss var ett dubbelrum, med dusch och toalett, för 100 svenska kronor per person och natt, inklusive en jättestor frukostbuffé. Alltså, INTE dyrt. Det insåg vi också efter att vi hade pratat om det ett tag och det utmynnade alltså i ett smått hysteriskt fniss. Kunde man verkligen ha det så bra och betala så lite för det?? Man kunde få en full maträtt för 6-7 kronor också, och så var det suuuuuuupergott! Vi förälskade oss direkt i deras mat och matkultur, därför kom vi på den briljanta idén att anmäla oss till en cooking class. Det var jag, Rebban och "kocken" bara. Hon lärde oss att laga riktig thailändsk, traditionell mat, och det var SÅ kul och intressant...och GOTT! Jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv, och det är absolut ingen överdrift.

Så. Förutom allt solande, badande, shoppande och ätande av himmelsk mat, så har vi också ridit elefant, varit på en heldags snorkeltur med båt, kollat in ett par buddhistiska tempel (bland annat världens största Buddha i guld) och skumpat runt i diverse konstiga fordon i Thailands östra delar samt Bangkok. Jag har helt enkelt haft det bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om i en hel månad! Otroligt.

Jag skulle förresten också vilja ge en STOR hyllning till min kära vän (och kolleeeeega) Rebecka Grahn, som jag från och med nu också tycker att jag kan kalla syster. Hon har stått ut med mig i en månad, i regn och solsken, och det har varit fruktansvärt roligt att resa med henne (hett tips på resekamrat om ni inte har någon!). Vi har blivit som en och samma person de här veckorna. Det är inte många man har suttit ihop med så många dagar i sträck alltså. Vi har delat säng, ätit alla mål tillsammans, duschat och gått på toa tillsammans, gjort aaaaaaallt tillsammans i 32 (!!) dagar. Helt sjukt. Och jag tycker lika mycket om henne nu som innan, om inte MER. Är det inte otroligt? Tack Rebban, du är så galet bra.

Just nu sitter jag som sagt på jobbet så jag har inga fina bilder att dela med mig av, men de kommer. Vänta bara.

1 kommentar:

Rebecka sa...

Åh. Mi mo ma mi ma vad jag gillar dig. Kollegea, vän, man/fru och syster (!) TACK! Jag vill tillbaka.